Dag 245 : 2009

Något saknas.
Jag har faktiskt vad som känns som ett roligt liv. Jag är hos hästarna i Vuollerim, spelar kort eller gitarr med syster, åker till stugan ibland, har syjunta, vänner, mat på bordet och en teve. Allt sånt där som jag gillar, men idag när jag efter nästan sex timmar i stallet kom hem, så var det så tomt.

Jag vill inte ha ett förhållande på distans.
Jag saknar H så mycket. Jag vill ha någon att krama, någon att berätta för om man haft en tung eller jätterolig dag. Inte bara i telefon. Bara komma hem och känna att någon har saknat en. Lite som jag känner inför att resa till ställen ensam. Eiffeltornet skulle inte ha varit något att se om man inte hade haft någon att uppleva det tillsammans med.

Men ändå.
Jag är betydligt mindre ensam nu än jag var för ett par år sedan, men ändå känns detta så mycket värre. Jag saknar vardagen, skratt, småbus, småbråk, att äta middag tillsammans med någon. Men fortfarande är jag glad att H varit så driftig och lyckats få ett jobb, alltid något att glädjas åt, bara det inte fortsätter såhär så väldigt länge.

Jo, det är vardagen jag saknar. En gråtrist men härlig vardag.